Sharmila Thakuri, ekonomijournalist och ordförande för FEJA, en organisation för nepalesiska kvinnliga journalister som fokuserar på ekonomiska frågor, har varit särskilt nöjd på sistone.
Hon har skrivit två undersökande artiklar under året som har väckt bred uppmärksamhet. Hon skrev artiklarna med stöd av Nepals undersökande journalistik centrum CIJ som stöds av Vikes.
Ena artikeln diskuterade hur investeringsbolag samlar in pengar från små investerare, sedan lägger ner företaget och behåller pengarna. Till följd av artikeln förbereder den nepalesiska regeringen för närvarande en lagändring som syftar till att skydda små investerares pengar.
Den andra artikeln avslöjade hur finanseliten har slösat bort de pengar som vanliga människor har deponerat i kooperativ. Fallet behandlas för närvarande i domstol. Det är sannolikt att folk kommer att få tillbaka sina pengar.
”Ekonomi är ryggraden i alla samhällen”, säger Thakuri.
Om man inte förstår ekonomin, så är det svårt att utveckla samhället. Hon tycker att det är viktigt att även kvinnor skriver om ekonomi.
Men för att lyckas i sin karriär behöver man stöd från samhället och andra människor.
Ett sammanträffande på bussen som ledde till att Thakuri blev journalist
Thakuri är hemma från landsbygden från en liten by i bergen. Men hon avlagde 11. och 12. klassen i huvudstaden Kathmandu. När skolan tog slut, reste Thakuri hem till sin by med bussen.
I bussen satte sig en äldre man bredvid henne och Thakuri började prata med honom. Mannen sa att han är en föredetta journalist. Hans historier var spännande. Han berättade att han blivit misshandlad på grund av ett sitt politiskt motiverat skriveri.
När resan höll på att ta slut sade mannen att Thakuri är en bra talare och verkar intelligent. Hon skulle bli en bra journalist! Han föreslog att Thakuri skulle ansöka från regeringens kommuniationsavdelning om ett stipendie som är riktat till unga journalister.
Och det gjorde hon. Hon fick först stipendiet och sedan ännu en arbetsplats.
Thakuri råkade få bra kolleger, men även poliser som hjälpte henne att avancera i sin karriär.
”Några högt uppsatta poliser hjälpte mig att få kontakt med källor. De bjöd mig in till polisens evenemang och delade information med mig” , säger Thakuri.
Källorna orsakade dock problem för den unga kvinnliga journalisten. Enligt Thakuri trodde många att hon ställde frågor för att hon inte visste någonting, inte för att hon var journalist. Hon förväntades även ge sexuella tjänster i utbyte mot den informationen som källorna gav henne.
Hon uttryckte alltid tydligt när källorna gick över hennes gränser. Om de inte trodde henne hotade Thakuri att avslöja dem och ta ärendet till domstol.
”Men problemet var, att efter det var de inte längre mina källor”, säger Thakuri.
”Men som ett resultat av MeToo-rörelsen har situationen förbättrats lite. Män har börjat frukta kvinnor. På ett bra sätt”, säger Thakuri och skrattar.
Kvinnor måste ständigt bevisa sin kompetens
Thakuri anser att kvinnor är mer pålitliga och hederliga som journalister än män. Det handlar om hur patriarkala strukturer påverkar människor.
I Nepal förväntas männen försörja hela familjen. Familjerna är ofta stora, till exempel så hör även mor- och farföräldrar till familjen. Ifall det är möjligt att skaffa levebrödet på hederliga sätt, så gör männen förstås det. Men om det inte är möjligt, så skaffar de levebrödet med vilka medel som helst.
Enligt Reportar utan gränser så är det vanligt att ge mutor åt journalister i Nepal.
Samma strukturer påverkar kvinnor på olika sätt. Eftersom kvinnorna inte anses vara försörjare av familjen eller skickliga anställda måste de bevisa sin kompetens ständigt. Det betyder att kvinnor inte har råd att ta samma risker som män.
”Om kvinnor blir tillsagda att inte överskrida någon viss gräns, så kommer de inte att göra det. Detta är min erfarenhet”, säger Thakuri.
Att kvinnor inte anses vara lika kompetenta som män syns bland annat i lönen.
”Min man är också journalist och han blir ofta erbjuden mer pengar för sina artiklar än jag”, säger Thakuri.
Thakuri har haft nytta av de färdigheter som hon lärde i utbildningen för undersökande journalistik
CIJ:s utbildningar för undersökande journalistik som är riktade till kvinnor och som Vikes finansierar har varit populära enligt Thakuri. Utom CIJ, så finns det inga andra oberoende medieorganisationer i Nepal och kvinnornas möjligheter att avancera i karriären är mer begränsade än männens.
I utbildningen lärde hon sig mycket om visualisering av data och hur data kan användas för att hitta ämnen att skriva om.
”CIJ:s chefredaktör Kiran Nepal lärde oss hur data kan tala för sig”, säger Thakuri.
Förutom undersökande artiklar hon skrivit för CIJ och Himal Khabar, har Thakuri kunnat utnyttja sina nya färdigheter även på andra håll.
Den nepalesiska regeringen har ett sysselsättningsprogram, vars resultat den öppet har hyllat. När Thakuri granskade siffrorna noggrannare blev det tydligt att siffrorna inte handlade om vad de påstods handla om. Programmet gynnade partipolitiska aktörer snarare än arbetssökande.
Observationen ledde till en ny berättelse. Kanske en sådan som kan vara början till ytterligen en samhällelig förändring.
Text och bild: Saga Sinisalo
