Nepali Times chefredaktör, den 32-åriga Sonia Awalea kan anses vara en raritet. Endast 25 % av Nepalska journalister är kvinnor. I ledande positioner är de få.
”Jag är en av de lyckosamma”, säger Awale.
Men det skulle få finnas fler lyckosamma. När Awale bjuds in för att delta i olika paneldebatter är hon ofta den enda kvinnan.
Det är frågan om ett jämställdhetsproblem, som påverkar inte enbart kvinnliga journalister, utan även hurdana teman som behandlas i medier.
Dessutom påverkar kvinnornas antal hurdant det är att arbeta på redaktionerna, säger Awale.
Man bör förhålla sig sensitivt til de anställdas individuella behov
Redaktionen på tidningen som publiceras en gång i veckan är liten. De är bara fem personer, av vilka tre är kvinnor.
På onsdagseftermiddagen är förutom Awale på plats endast Vishad Raj Onta, som skriver som bäst om Nepals damlandslags fotbollsmatch mot Bangladesh landslag.
En journalist har arbetat på distans. Men troligen har även hen slutat jobba för dagen. Awalele har haft som vana att låta på onsdagar sina anställda gå hem tidigt på eftermiddagen.
Hon lyssnar noga på journalisternas behov och är flexibel vad det gäller till exempel lediga dagar.
”Jag anser att jag som kvinna förhåller mig mer sensitivt till de anställdas behov.”
Situationen är annorlunda i många andra arbetsplatser i mediebranschen. Enligt en rapport publicerad av kvinnliga journalisters organisation Sancharika Samuha år 2016, är det svårt för många kvinnliga journalister att utföra till exempel skiftarbete. Det är inte tryggt att åka hem mitt i natten.
Kvinnor har ofta mer ansvar i hemmen än männen, vilket försvårar arbetandet. På jobbet ses de som krävande och oambitiösa. Sexuella trakasserier är vanliga.
Awale har själv fått växa till journalist i en annorlunda arbetsmiljö.
”När jag började jobba här så var chefredaktören och många av mina kolleger kvinnor. Jag växte upp med att se kvinnor arbeta i höga positioner, och de hade makt att fatta beslut.”
När Awale började som praktikant på Nepali Times år 2015 var jouralism nytt för henne.
”Det var viktigt att ha förebilder då. De har gjort mig den jag är nu”, säger Awale.
”Detta har alltid varit ett ställe där det finns utrymme att lära sig.”
Från studerande i folkhälsovetenskap till journalist
År 2013 var Awale ännu studerande i folkhälsovetenskap och jobbade på sin avhandling om användningen av bekämpningsmedel för skadedjur. Resultaten för studien var alarmerande. Över 80 procent av Kathmandus landsbrukare använde förbjudna bekämpningsmedel.
Awale skrev en artikel om resultaten för Nepali Times. Efter det blev även andra medierna intresserade av temat. Användningen av bekämpningsmedel blev ett stort samtalsämne i Nepal. Awale fick en praktikplats på Nepali Times och chefredaktören bad henne fortsätta rota i ämnet.
Till slut ledde publiciteten temat fått till att Nepals regering grundade i Kathmandu landets första laboratorium som forskar i bekämpningsmedelsrester. Enligt Awale har användningen av bekämpningsmedel sedan dess minskat avsevärt.
”Jag var lyckligt lottad, då jag fick se hurdan effekt skriverierna hade”, säger Awale.
Att se effekten av skriverierna fick henne att ändra kursen på sin karriär. När hon jobbade som journalist upplevde hon att hon fick bättre kontakt med människor än då hon jobbade som forskare. Genom att lyssna på folk började hon förstå bättre vad som händer i hennes hemland.
Hennes studier i folkhälsovetenskaper har ändå varit mycket nyttiga i mediebranschen. Klimat- och miljöteman har en framträdande roll i innehållet i Nepali Times. Ibland utbildar hon journalister som bor på andra håll i Nepal i klimat- och miljöfrågor.
”Journalister har ofta mycket information om ditt och datt, men det kan också vara farligt. Jag anser att det väldigt viktigt att förstå ämnet man skriver om på djupet.”
Enligt Awale borde man tänka mer på sättet som klimat och miljöfrågor behandlas. Hur visualiseras klimatförändringen? Hur kunde man få folk att intressera sig för temat?
Det existerar inte hårda eller mjuka ämnen
Hur påverkar könsfördelningen på redaktionen innehållet i tidningen?
Enligt Awale har kvinnor ofta ett annorlunda perspektiv. För henne är alla ämnen likvärdiga.
”Jag gillar inte uppdelningen av ämen i hårda och mjuka ämnen”, säger Awale.
Ämnen bör inte heller kategoriseras för mycket. Till exempel är klimat- och utvecklingsfrågor, liksom sociala frågor alltid tätt kopplade till ekonomi och politik. I alla ämnen vore vdet viktigt att få grepp om det större sammanhanget.
Fastän journalister alltid har sina egna intresseområden, så strävar Awale efter att dela arbetsuppgifter och ämnen lika till alla, oavsett kön.
Egentligen skulle hon villa att man inte behövde prata överhuvudtaget om kön.
Man måste naturligtvis ingripa i ojämställdheten och kvinnliga journalisters ställning, säger Awale. Men hon själv vill inte bli främst sedd som kvinnlig journalist.
Utan som människa.
Text och bild: Saga Sinisalo
