Journalisternas landsflykt gav upphov till ett antal nya små onlinemedier, och de alla kommer inte att överleva, förutspår en erfaren nicaraguansk journalist.
I sommar blir det fem år sedan en händelse som Sergio Marín Cornavaca, 60, som har en lång karriär inom journalistiken, aldrig kommer att glömma.
Kvällen den 13 juli 2018 befann han sig på golvet i den lilla kyrkan Divina Misericordia. Protesterna mot diktatorn Daniel Ortegas regim var som mest intensiva, och för att komma undan kulregnet från paramilitära grupper hade han flytt till kyrkan bredvid universitetet tillsammans med studenter och tre av sina kollegor.
Journalisterna fick lämna kyrkan den kvällen, men bara Washington Posts korrespondent lämnade kyrkan. Tre nicaraguanska journalister bestämde sig för att stanna inne med studenterna.
”Vi hade en möjlighet att ge oss av, men vi kände att vårt jobb var att stanna och fortsätta rapportera från kyrkan”, säger Marín.
Och så sände de live vad som hände inne i kyrkan under natten. När kulorna började träffa kyrkans innerväggar tog panik och dödsrädsla vid, särskilt bland de yngre eleverna som var minderåriga. De skadade som träffats av kulorna försökte vårdas.
”Vi kunde inte veta vad som händer. Kommer de in och skjuter oss alla?”
Sergio minns att han höll sig förvånansvärt lugn. Han berättar att han försökte ingjuta hopp i de unga eleverna genom att säga att de alla kommer att lämna kyrkan i liv.
Den 19 timmar långa omringningen gick dock inte som Sergio hade hoppats. När förhandlingarna mellan den katolska kyrkan och regeringen resulterade i evakueringen av de som var inne i kyrkan, var även två studenters döda kroppar bland dem.
Arbete ifrån exil
Sommaren 2021, ganska exakt tre år efter de blodiga händelserna i kyrkan, berättade Marín i sin dagliga nyhetssändning att han hade tvingats lämna Nicaragua efter att regeringen hotat honom direkt.
Utöver sitt program hade Sergio också blivit en ledande figur inom PCIN, en journalistsammanslutning som öppet kritiserade Ortegas repressiva regim. Samma sommar inledde Ortegas regim en systematisk drevjakt mot journalister, vilket resulterade i att de flesta av landets journalister flydde landet.
Maríns tillkännagivande om sin exil kom från Costa Rica. Sedan dess har han fungerat som värd i sitt dagliga program, Mesa Redonda (Runda bordet), från vardagsrummet i sin hyrda lägenhet i stadsdelen Rohrmoser i San José.
Sergios arbetsbord är dock inte runt, och intervjupersonerna är inte närvarande så som de brukade vara i Managua, Nicaragua, där programmet även sändes i radio.
Nu är programmet digitalt och intervjuerna genomförs på distans. Programmet leds av tre personer: Sergio editerar och intervjuar, en biträdande journalist producerar material, och hans son, Sergio Jr., som bor i exil i Panama, hanterar sändningsproduktion och underhåller sociala medier.
Det viktigaste nyhetstemat för dagen vi möts är Joe Biden-administrationens reform för humanitära invandrings, som även påverkar nicaraguaner, och öppnandet av dess praxis för nicaraguanska lyssnare.
En ung människorättsjurist av nicaraguanskt ursprung bosatt i Miami har funnits som intervjuperson, och Marín förbereder hen inför intervjun en halvtimme före sändningen. Ett par minuter före sändningen funderar far och son Sergio fortfarande på video- och fotomaterial som skulle passa intervjuns tema, men trots brådskan så håller schemat.
Mesa Redondas dagliga intervju och andra nyhetspaket skickas till 10 000 läsare via Whatsapp, och diskussionssektionen, som laddas upp dagligen på YouTube, har över 9 000 prenumeranter.
Återkomst till media för diktatorns skull
Sergio säger att Mesa Redonda började som ett radioprogram 12 år tidigare, och det blev digitalt år 2016. Innan dess hade han hunnit jobba inom många journalist- och kommunikationsjobb.
”Jag började min journalistkarriär på 80-talet under inbördeskriget i sandinistregimens tv.”
Under det kommande decenniet arbetade han i flera år inom reklam och företagskommunikation, och arbetade även som PR-konsult för företag. Marín säger att han återvände till journalistiken 2006, när Ortega kom till makten återigen.
Varför?
”Som journalist ville jag bidra till att analysera och kritisera verksamheten av Ortegas andra administration.”
En strävan efter statlig kontroll och censur av media följde omedelbart efter att Ortega trädde till makten.
Journalister och mediebolag som ifrågasatte agerande av Ortegas auktoritära regim isolerades och tystades ner. Denna långvariga attack mot yttrandefriheten kulminerade i fängslanden och landsflykten av journalister.
Sergio Marín säger att han vill analysera sociala processer relaterade till demokrati och diktatur i sina program. Han säger att han från början har försökt välja teman som inte har uppmärksammats i andra medier.
”Att försvara demokratin genom journalism är väldigt viktigt och värdefullt”, betonar han.
Alla medier kommer inte att klara sig
Medan Mesa Redonda var verksam i Nicaragua hade företaget regelbundna företagssponsorer, men i Costa Rica verkar de nu under samma svåra ekonomiska förhållanden som de flesta nicaraguanska mediebolag i exil.
Nästan alla de 12 nicaraguanska mediebolagen som är verksamma i Costa Rica överlever främst tack vare stöd från organisationer som stöder oberoende medier. Det är en utmaning och praktiskt taget omöjligt för de flesta att få intäkter från reklam och sponsring.
”Att överleva är tufft för oss alla”, säger Marín.
När man granskar det nicaraguanska medielandskapet är det inte svårt att lägga märke till att många mindre nicaraguanska mediebolag som verkar i exil i Costa Rica eller på andra platser liknar varandra. Detta beror främst på att de i brist på egna resurser lånar nyheter från varandra.
”Det är en stor utmaning för oss alla att få tag på egna och nya källor”, säger Marín.
nternationella organisationer som stöder medier föredrar i sina stödformer för närvarande samproduktioner och så kallad kollaborativ journalistik. Små och medelstora medier utmanas att samarbeta och slå samman sina resurser.
I praktiken innebär det att stödet kommer att delas upp i olika kategorier i takt med att medieverksamheten bedöms enligt nya kriterier. Så kommer alla inte att vara berättigade till stöd.
Marín tycker att idén om att slå samman sina ansträngningar är bra. Det eliminerar dubbelarbete, och det tycker han att är positivt.
”Det kommer säkerligen att bli tufft, eftersom en del då kommer att bli utan stöd. Han förutspår att några av de mindre mediebolagen kommer att lämna scenen.
Text och bilder: Kimmo Lehtonen, San José, Costa Rica
Sergio Marín Cornavaca. Bild: Kimmo Lehtonen
