Nazarenko började samarbeta med med Vikes under stiftelsens första år, när hon bodde i Centralasien och arbetade för yttrandefrihet. När hon återvände till Finland började Nazarenko reda ut om hon kunde fortsätta liknande arbete genom Vikes. Så småningom genomfördes några projekt i det forna Sovjetunionen genom hennes värdefulla kontakter.
År 2012 blev Salla Nazarenko Vikes första heltidsanställda verksamhetsledare. Tidigare hade Juha Rekola och Marjut Helminen haft rollen på deltid. För att expandera stiftelsens verksamhet var det dock dags att anställa en heltidsanställd verksamhetsledare. Nazarenko jobbade i positionen i några år, varefter hon har suttit i stiftelsens styrelse sedan 2021.
Vikes var mycket mindre då. Jag var den enda heltidsanställda, de andra var frilansare. Finansieringen var endast projektbaserad och verksamheten var mycket mindre. Vi levde ur hand i mun.
Under Nazarenkos tid utvecklade Vikes en professionaliseringsstrategi. Målet var att gå från yttrandefrihetsaktivism mot en strategiskt agerande och tänkande utvecklingssamarbetsorganisation. Experter i utvecklingssamarbete togs ombord från bland annat Fingo. Under de senaste tio åren har Vikes gjort framsteg på vägen mot professionalisering, och enligt Nazarenko har verksamheten utvecklats med stormsteg.
Verksamheten har utvidgats, det finns mer personal och synlighet. Vikes har vuxit fint. Betydelsen av yttrandefrihet och pressfrihet har insetts även internationellt. Nu ser vi i många miljöer, till exempel USA vad som händer om det inte finns fria medier. Jag skulle vilja säga att frågan intresserar regeringar, men så är det inte.
Finlands nuvarande riktning gällande utvecklingssamarbete glädjer henne inte. Nazarenko påminner om att Finlands har förbundit sig till FN:s mål gällande hållbar utveckling. Hon ser utvecklingspolitiken som en viktig del av utrikespolitiken. Finland har tidigare varit en större aktör än sin storlek tack vare samarbetet som gjorts i utvecklingsländer och den starka rättsstatsprincipen och yttrandefriheten. Enligt Nazarenko räcker det inte som grund för utvecklingssamarbete att endast främja näringslivet.
Genom att göra nedskärningar krymper Finland till ett mindre land på den internationella arenan än de andra nordiska länderna. Jag anser att detta är en fråga angående landets brand.
När hon frågas om en unik pärla från stiftelsens verksamhet nämner Nazarenko den fredsjournalistik som Wali Hashi gjorde för Vikes i Somalia. Personligen känner Nazarenko att hon har fått mycket ut av stiftelsen. Positionen som verksamhetsledare var hennes första chefsjobb i Finland och därmed en lärorik erfarenhet. Arbetet för Vikes och annat internationellt arbete har väsentligt format hennes yrkesidentitet.
Överhuvudtaget så har allt samarbete jag fått göra i utvecklingsländer med kolleger i svåra omständigheter lärt mig mycket och fått mig att inse hur lätt vi har det här i Finland. På något sätt har det också fått mig att känna ansvar för att använda och skydda yttrandefriheten på ställen som den existerar på.
Nazarenko ser ett hot för inhemska mindre aktörer så som Vikes i den nuvarande riktningen mot privata pengars filantropisamhälle och statens minskande roll. Hon upplever att privata pengar lätt flödar till internationella organisationer som har ett långt slipat starkt varumärke och en stor organisation för medelanskaffning. Vikes har dock hållit sin position och höjt sin profil. Goda steg har tagits på senare tid, bland annat genom olika diskussionstillfällen och Priset för utvecklingsjournalism. Det finns dock fortfarande mycket långsiktigt arbete kvar att göra för att stiftelsens namn ska bli känt utanför Helsingfors journalistkretsar. Hon anser att Vikes roll är naturligtvis ytterst viktigt.
Jag tror att om Vikes inte hade grundats då, så skulle den grundas senast nu. Det finns ett stort behov för detta arbete, ingen ifrågasätter det.
Text: Jani Keinänen
Bild: Vanessa Riki
