I Finland anser man ofta att journalistik endast kan bedrivas på felfri finska. Samtidigt saknar finsk media desperat nya perspektiv på omvärlden, hävdar Botond Vereb-Dér i sin blogg.
Det har länge varit känt att ens namn påverkar möjligheten att få arbete. Forskningar visar gång på gång att man kommer längre i jobbsökandet med ett finskt namn. Man tänker dock sällan på att samma strukturella diskriminering även sträcker sig till mediebranschen.
En journalist med utländsk bakgrund ses fortfarande som ett undantag i Finland. Journalistik uppfattas ofta som ett yrke som hör hemma i ett visst land och är knutet till ett visst språk – inte som en färdighet som man skulle kunna fortsätta utöva även i ett nytt hemland.
I en utredning beställd av Vikes år 2023 med titeln”Flaskhalsar i sysselsättningen för journalister med invandrarbakgrund” undersöktes de hinder som journalister med invandrarbakgrund stöter på i den finska mediesektorn. På basis av utredningen inledde Vikes med stöd från Helsingin Sanomain Säätiö projektet Mer mångfald i media nu! och som en del av det genomfördes ett mentorskapsprogram år 2025.
Kraven på språkkunskaper håller inte alltid för en närmare granskning.
Arbetsgivare motiverar ofta sina rekryteringsbeslut med språkkunskaper. Motiveringarna verkar dock inte alltid vara konsekventa.
I Finland arbetar man i vardagen i många branscher på flera språk. På byggen, inom vård och omsorg samt inom servicesektorn är fullständiga kunskaper i finska inte ett absolut krav för att kunna utföra arbetet. Ändå talas det inom journalistik ofta om språkkunskapskrav på ett sätt som redan från början utesluter vissa.
Journalisten Wali Hashi har träffande konstaterat att journalistik fortfarande är en elitistisk bransch som är populär även bland personer som är födda i Finland. Samtidigt har finska journalister dock svårt att förstå varför de inte anställs för att arbeta inom engelskspråkiga medier.
Journalister som har flyttat till Finland skulle kunna erbjuda finska medier något mycket värdefullt: förstahandsinformation om sina ursprungsländer och grupper som bor i Finland.
Exemplet som journalisten Svitlana Yeharmina berättar säger mycket om medias roll som portvakt. Journalister av ukrainskt ursprung försökte lyfta fram ryskt inflytande på ukrainare som bor i Finland, men deras oro togs inte på allvar förrän en finsk journalist skrev om ämnet.
Så det handlar inte bara om språkkunskaper. Det handlar också om vem som anses trovärdig.
Har jag, en journalist, blivit en aktivist?
Under mentorprogrammet fastnade en fråga som ställdes till vår medlem särskilt i mina tankar: ”Är du journalist eller aktivist?”
Frågan säger mycket om vår tid. I en politiskt splittrad atmosfär utsätts media i allt högre grad för misstro och påtryckningar. Ibland kan även att ställa neutrala frågor ses som aktivism.
När man ständigt måste försvara oberoende medier och journalistiska principer, hamnar journalisten oundvikligen också i en situation där hen måste försvara demokratins grundläggande förutsättningar.
Om att försvara oberoende medier tolkas som aktivism, vad säger det om vårt samhälle?
Varför fortsätter vi trots allt?
Många undrar varför journalister som har flyttat till Finland fortfarande vill arbeta inom journalistik, trots att den vägen är svår.
Svaret är simpelt: för att vi har saker att berätta.
Vi vill att finländarna ska få en bättre förståelse för världen, våra ursprungsländer och de gemenskaper som lever här. Vi vill ge tillförlitlig och korrekt information om resten av världen i en tid då desinformation sprids snabbt.
Vi, som känner både Finland och vårt ursprungsland, har en unik förmåga att förklara saker för en finländsk publik. Denna expertis kan inte ersättas med artiklar som köpts in från utlandet eller översättningar gjorda med artificiell intelligens.
Det är just den internationella expertisen som ibland anses vara en brist i rekryteringssituationer som är vår faktiska styrka.
Hur kan vi gå frammåt?
Vi behöver fler tillfällen för att visa vårt kunnande i praktiken.
En flerstämmig webbplats riktad till den finska publiken skulle kunna vara ett sätt att bana väg in i mediebranschen. Webbplatsen Jatkoaika visar till exempel att amatörjournalister kan utvecklas till professionella journalister genom att utföra sitt arbete.
En annan viktig sak är nätverk. De finska journalister som deltog i mentorprogrammet var en viktig brygga till finska redaktioner, nya källor och nya perspektiv. Vi behöver fler av dessa hjälpsamma journalister.
Kanske borde det ordnas fler tillfällen för redaktioner där journalister med olika bakgrunder kan träffas och tillsammans diskutera hur man i ett mångkulturellt samhälle ställer rätt frågor till rätt personer.
Under mentorprogrammet insåg jag själv ännu tydligare hur mångfacetterad världen är och hur många olika berättelser vi kan berätta för den finska publiken.
Frågan är sist och slutligen inte huruvida vi passar in i de finska medierna. Frågan är vilken sorts värld finska medier vill visa sin publik.
Botond Vereb-Dér
Skribenten är en journalist ursprungligen från Ungern, chefredaktör för Suomi-Unkari tidningen och en av deltagarna i Vikes Mer mångfald i media nu! mentorprogram.
